Mahshavot hofshiyot

Hur kan man inte gilla Israel?

noreply@blogger.com (Simon) — Tue, 23 Jan 2007 23:25:00 +0000

Kolla in!

http://www.youtube.com/watch?v=t6MCn8wPR1I&mode=related&search=

Tre goda nyheter!

noreply@blogger.com (Simon) — Thu, 21 Dec 2006 12:41:00 +0000

Minimoské på Ben Gurionflygplatsen:

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3342862,00.html

Israeler och jordanier cyklar för att rädda Döda Havet:

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1164881938944&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

Israelisk hemsida - nu på indonesiska:

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3342781,00.html

Ett friskhetstecken, trots allt

noreply@blogger.com (Simon) — Mon, 13 Nov 2006 20:33:00 +0000

Så blev Pridefestivalen äntligen av.
I Tel Aviv har det varit ett årligt evenemang som engagerat många människor och dragit stor uppmärksamhet och uppskattning.
Tel Aviv är staden där man på de flesta ställen, kan vara öppet homo/bi eller transexuell.
I staden finns många gayklubbar och ställen där man kan träffas.

Även i Jerusalem finns det en gayklubb, som ligger rätt så centralt, men den är väldigt väl gömd. Dit går inte särskilt många.
Efter de senaste veckornas demonstrationer, är det inte speciellt svårt att förstå varför. Bilderna på förbannade chassider som bränner sopor och har sönder bilrutor och slåss med polisen, är rent av pinsamma för Israel. Det har även varit pinsamt för staden Jerusalem.
World Pride Festival skulle ha arrangerats av organisationen Open House redan förra hösten, men det blev intställt på grund av kraftiga protester från religiöst håll.
Sedan skulle festivalen ha blivit av i somras, men Hizbollah och kriget satte effektivt stopp för några festligheter. Arrangemanget sköts fram på obestämd tid. Men, bara för några månader sedan, kom Open House fram till en lösning tillsammans med Jerusalems stad och borgmästare.

Det kom ej att bli någon festival, som det brukar vara i andra städer runt om i världen, med parad och festligheter. Istället blev det en slags anonym manifestation på Hebrew Universitys fotbollsstadium, bevakad och skyddad av ca 12 000 poliser, den största polisinsatsen i Israels historia. Polisen visade sig ha överskattat hotet mot Pridedeltagarna, 9 000 poliser sändes hem efter några timmar. Resterande poliser skyddade demonstranterna och såg till att allt gick lugnt till.

Inga incidenter inträffade efteråt. Alla de demonstrationer av antigay-aktivister och religiösa genomförde, har skämt ut Israel i medierna. Dock var det inte speciellt svårt att förutse att de allra mest fientliga, var de ultra-ortodoxa.

http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3323070,00.html

Det kommer att dröja många år innan World Pride kommer att arrangeras i Jerusalem igen, staden hade verkligen mått bra av lite positiv image.
Tyvärr måste det dock påpekas, att hela karusellen med skrikande chassider, livrädda politiker och stolta feigelim etc, är ett tecken på sjukdom i det israeliska samhället.

Varken premiärminister Olmert eller Jerusalems borgmästare Uri Lupolianski ville befatta sig med arrangemanget, det gällde ju att inte göra någon förargad, mer än vad den religiöse medborgaren nu än redan blivit.

Men, om vi ska komma till någon positiv slutsats, så är det bra att World Pride blev av, över huvudtaget i Jerusalem, även om det inte riktigt blev som det brukar vara.

Min förhoppning är att, när festivalen kommer att arrangeras nästa gång, blir det mindre bråk och att medborgare och turister ska öppet kunna visa sin sexuella läggning, var som helst i Det Heliga Landet.

För, arrangemanget blev ju av till slut och det är ett friskhetstecken, trots allt.

Natalie Portman for President!

noreply@blogger.com (Simon) — Mon, 16 Oct 2006 19:00:00 +0000

Nu när Israel med största sannolikhet kommer att få en ny president inom kort, så måste Knesset välja. Vem ska bli Moshe Katzavs efterträdare?

Det talas som vanligt om Shimon Peres, som muttrar om att det finns fler kandidater än han själv. Tråkigt enligt Peres, kul säger jag. En annan kandidat som börjat, ursäkta ordvalet, slicka röv är enligt uppgift fd talman Reuven Rivlin från Likud. Han har talat med olika representanter från Kadima och andra partier. Rivlin är en rätt trist figur.

Peres däremot, har en lång karriär bakom sig, valdes in i Knesset 1959 första gången, varit premiärminister två gånger utan att vinna något val, (första gången var det genom att Likud och Arbetarpartiet gick i koalition och delade på premiärministerposten under en mandatperiod, två år för Peres, två för Shamir, och andra gången när Rabin blev mördad och Peres fick rycka in i hans ställe, tills nyval utlöstes, som Peres förlorade mot Likuds Netanyahu) suttit på en mängd andra ministerposter och tävlade mot Katzav i förra omgången, då båda ville bli president, som Peres som bekant förlorade.

Peres, nej, han är gammal och borde ägna sig åt att njuta av livet. Rivlin? En blek likudnik?

Nej säger jag. Israel behöver någon annan. En som kan representera Israel på bästa sätt. Någon ung, presidenten i Israel har ändå ingen beslutsfattande makt - så tidigare politisk erfarenhet är inte absolut nödvändigt.
Israel behöver någon snygg, smart och annorlunda president.

Mahshavot Hofshiyot föreslår härmed Natalie Portman, född 1981 i Jerusalem och är israelisk medborgare, men är uppväxt i USA.
Har studerat psykologi på Harward University, hon talar hebreiska, engelska och japanska.
Senast studerade hon på Hebrew University medan hon spelade in den israeliska filmen Free Zone. Natalie Portman är känd från en rad storfilmer som Léon, Heat, de nya Star Warsfilmerna, Cold Mountin, Garden State och V för Vendetta.

Natalie Portman kan bli den president som Israel skulle behöva mest, en ung, välkänd och omtyckt person som många av Israels unga kan se upp till. Hon är ett varumärke utan like. Hon skulle kunna göra mycket för Israels varumärke. Ge positiva vibbar. Tyvärr gör inte gamla vithåriga gubbar det.

Albert Einstein fick frågan förut frågan av Ben Gurion 1948-49 om han ville bli Israels president. Einstein blev rörd av frågan, men tackade vänligt nej, då han inte ansåg sig själv passa som president.

Låt inte Natalie Portman bli en ny Albert Einstein.

Ska Peres eller Rivlin, bli president? Nej, Knesset borde föreslå Natalie Portman!

Natalie Portman for President!

Afghanistan på väg framåt, trots allt

noreply@blogger.com (Simon) — Wed, 04 Oct 2006 12:00:00 +0000

Afghanistan är verkligen på väg framåt. För bara fyra år sedan hade detta varit otänkbart. Inte bara otänkbart, det hade varit straffbart. Männen som idag deltar i denna tävling skulle ha dömts till döden genom hängning på en gammal fotbollsplan i en målstålpe - eller lindrigare, 30 år i fängelse med tortyr och piskrapp var och varannan dag. Idag har landet kommit en bit bort från den vidriga diktatur som styrde landet mellan 1996-2001. Fortfarande finns det mycket som behöver göras. Landet är utfattigt och dess största näring är odling av de vackra blommor som tyvärr sedan är grunden till kokain. Talibanerna finns kvar de också, men nu som krigare i bergen och i vissa provinser där de fortfarande plågar befolkningen.

Journalister som vill sprida frihet och fria tankar och kritisera kriminalitet, krigsherrar, politiker, militärer blir dödade och många har flytt utomlands. En ung manlig afghansk journalist som flytt sitt hemland, sänder nu sina presentationer av musikvideos från Sverige. Hans kvinnliga kollega dödades och han var tvungen att fly. Så ser det ut när man måste sprida frihet ibland, man kan inte alltid göra det på hemmaplan. Fler journalister kan komma att sprida fria åsikter i Afghanistan, från utlandet. Jag hoppas däremot att klimatet blir bättre i landet och att allt fler där kan börja att öppet kritisera regering, politiker, myndigheter, journalister, andra länder och staten i sig.

Men, som sagt - Aziz Ahmad Naekyar, 33 år, tog hem titeln Mr Afghanistan och nu hoppas vi på att en kvinna ska få ta hem Mrs Afghanistan nästa år, eller så snart som möjligt. Det känns som ljusår just nu. Alla ser burkor framför sig, men ibland går utvecklingen fortare än vi tror.
En sak är säker, det lär går fortare i Kabul.

Lustig artikel från Jpost*

noreply@blogger.com (Simon) — Sat, 30 Sep 2006 12:51:00 +0000

Judea-Samaria Police were investigating Friday morning whether a Palestinian girl abducted from Tulkarm and taken to Ashdod Thursday night was, in fact, Jewish.

The girl's Palestinian father claimed Israelis disguised as police officers had come to his house Thursday night and taken both him and his daughter. Afterwards, the father was released, and the girl vanished.

Police suspected the haredi anti-missionary organization Yad Le'achim, which works to retrieve Jews - particularly Jewish women - from Palestinian homes, was behind the incident.

According to Ma'ariv's web site, the girl's Israeli mother approached the organization last week with a plea to extract her daughter from her Palestinian husband's home.

The mother claimed she had married the man some seven years ago, believing him to be Israeli, but later discovered she had been deceived.
The woman said her husband would often beat both her and her daughter, who was raised as a Muslim.

As of Friday morning, Ashdod police were attempting to locate the girl in the city.

(Med lustig avses att det är en chassidisk grupp som agerar polis/självutnämnda hjältar osv.)

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1159193341294&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

En bild lika farlig som den är komisk

noreply@blogger.com (Simon) — Tue, 19 Sep 2006 22:07:00 +0000

Denna bild borde få vem som helst att vakna upp. En diktatorisk socialist tillsammans med en av mullorna tillsatt president.

Varför gillar de varandra så mycket?

Kanske för att de båda avskyr staten Israel?

Kanske för att de båda anser att Förintelsen var en rätt liten företeelse under andra världskriget.

Kanske för att de båda avskyr judar.

Båda stödjer varandra och det är illa nog.

Glöm inte den oheliga allians som har bundits mellan några av jordens diktaturer. De söker stöd hos varandra, för att de inte kan få det någon annanstans. Det är både patetiskt och tragiskt, men också farligt, inte bara för Mellanöstern, utan för världen i övrigt.

Glöm aldrig den här bilden och inte dessa två idioter heller.

Ny svensk utrikespolitik, tack!

noreply@blogger.com (Simon) — Mon, 18 Sep 2006 02:50:00 +0000

Så var då valet avgjort. Sossarna har förlorat och Alliansen har vunnit en klar seger.

Vad som behövs nu, förutom ändringar inom svensk inrikespolitik, är en helt ny utrikespolitik. Det är så mycket som behövs.
Sverige måste förbättra sina relationer med staten Israel. Ländernas ekonomiska samarbete skall fördjupas.

Sverige måste stå upp försvara Israels rätt till existens och dess rätt till fred och internationellt erkända gränser, med om inte hela, så halva Jerusalem som huvudstad.

Förutom dessa förändringar inom utrikespolitiken, är det andra saker Sverige bör ändra, nämligen sin gamla vana att stå upp för socialistiska och islamistiska diktaturer.

Sverige bör inte ha några vare sig ekonomiska eller diplomatiska relationer med Kim Jong-Ils Nordkorea, Castros Cuba, Chaves Venezuela, mullornas Iran, Assads Syrien eller Lukasjenkas Vitryssland.

Inom svensk utrikespolitik behövs mer frihetstänkande, demokratisamarbete och sist men inte minst,
- fördömelser av diktaturer som kränker människors frihet.

Nu tillsammans med Yasser

noreply@blogger.com (Simon) — Sun, 17 Sep 2006 12:02:00 +0000

Fick reda på det imorse. Han är död och har joinat Yasser Arafat.

Min morfar skickade ett sms där han skrev "trevligt att han fått en enkelbiljett till skärselden".

Rått, fast vad ska man säga.

Vila i frid Sten, men det är väldigt få förutom sossarna och "Palestina-vännerna" som kommer att sakna dig.

Svenska journalister på en annan planet?

noreply@blogger.com (Simon) — Mon, 11 Sep 2006 21:58:00 +0000

<-- Does he love Israel? (answer: no..)

Jag förstår mig inte på svenska journalister. Hur inkompetenta får de egentligen vara?

Kan bara inte förstå hur man kan tro att Hamas skulle erkänna staten Israel. Nu hävdar den svenska Israelkorren Lotta Schüllerqvist att Hamas...

" ...har gått med på att indirekt erkänna Israel genom en överenskommelse om en ny palestinsk samlingsregering"

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=571927&previousRenderType=2

Vad är det för dagdrömmeri? Samma dag som detta skrivs publicerar Jerusalem Post en artikel som behandlar samma ämne, nämligen att Hamas och Fatah kommer att bilda en koalitionsregering. Men, det läs noga vad Hamas representant i Gaza säger:

"Our position is very clear. We emphasize that we won't recognize Israel, but at the same time we are prepared to accept the existing political reality."

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?apage=1&cid=1157913600041&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

Det han säger är att Hamas inte kommer att erkänna Israel. Punkt.

Att hävda att de "i princip har erkänt Israel", är ungefär lika som att säga,

Jag är inte rasist, men...

Hollywood? Nej, Pallywood!

noreply@blogger.com (Simon) — Fri, 01 Sep 2006 11:54:00 +0000

Kolla gärna in filmerna om fenomenet Pallywood..
De är några minuter långa och väldigt värda att se.
Palestinian Authority, Hizbollah, Hamas och company har alla använt sig av denna mycket väl fungerande filmtaktik, tyvärr.

Att så många människor på vår jord lurats av deras propaganda är läskigt.
Att människor fortfarande väljer att tro på propagandan, trots att den motbevisats, är inte bara det också läskigt, utan skamligt.

http://seconddraft.org/movies.php

Fakta inför Libanonkonferensen- del tre

noreply@blogger.com (Simon) — Thu, 31 Aug 2006 09:39:00 +0000

Kolla på bilden här ovanför. Den visar två män. Den ena heter Jacques Chirac och är idag Frankrikes president. Den andre mannen, heter som ni nog kan se - Saddam Hussein och han är idag åtalad för folkmord på hundratusentals kurder i norra Irak under 1980-talet.
Notera hur trevligt de har det tillsammans och hur avslappnade de verkar.
Mannen till vänster på bilden, han som fortfarande är president leder ett land som i sin tur ska leda en internationell fredsstyrka, som ska bevaka vapenvilan i Libanon.
Den andre mannen på bilden, Saddam har bland annat gjort sig känd för att ha invaderat Kuwait, startat krig mot Iran, gasat tiotusentals kurder, begått massakrer på shi'iter i Irak, massmördat oppositionella, förföljt demokrater i landet, sänt miljoner dollar till palestinska terrorgrupper och skjutit Scudmissiler över Tel Aviv under Gulfkriget.

Tror ni att en sådan kompis till Saddam Hussein, kan leda ett land - som i sin tur ska leda en internationell fredsstyrka?

För att få in lite mer fakta vill jag även visa denna utmärkta länk som visar på att mycket av de pengar som nu kommer att gå till Libanon, mycket väl kan komma i helt fel händer.

För tänk, aldrig skulle väl Röda Korset, som är så heligt, vara med på att skapa propaganda mot Israel?

Eller?

http://www.zombietime.com/fraud/ambulance/

Inför Libanonkonferensen - del 2 - en bild säger allt

noreply@blogger.com (Simon) — Wed, 30 Aug 2006 18:48:00 +0000

Fakta inför Libanonkonferensen

noreply@blogger.com (Simon) — Tue, 29 Aug 2006 23:51:00 +0000

Iran fredligt? Israel ett hot mot freden?

noreply@blogger.com (Simon) — Tue, 29 Aug 2006 14:28:00 +0000

Kunde inte låta bli att fundera över en sak, angående en artikel från Jerusalem Post idag.

Den berättar att Irans president, Mahmoud Ahmadinejad kan tänka sig att hålla samtal med president Bush.

Därutöver beskriver han Irans kärnvapenprogram som "fredligt" och staten Israel som ett "hot mot freden".

Ahmadinejad sade också: "Den sionistiska regimen har berövat den palestinska nationen och andra länder i regionen en enda dag av fred. De senaste 60 åren har den startat tiotals krig mot den palestinska nationen och andra"

Hmmm.. någon som tror efter dessa här uttalanden, att han INTE kommer att försöka använda sina kärnvapenbestyckade Shahabmissiler mot det "det sjuka träd som måste ryckas upp med rötterna" och som stat ska "raderas från kartan" ?

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1154525966688&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

Två hjältar

noreply@blogger.com (Simon) — Sat, 26 Aug 2006 21:41:00 +0000

När Ron Weinreich, soldat i den israeliska armén skadades svårt i kriget i Libanon, blev han förlamad från bröstet och nedåt.

Ron, är ett stort fan av heavy metalbandet Kiss och särskilt dess Israelfödde bassist Gene Simmons.

När Gene fick höra att ett av hans största fans låg skadad på sjukhus, skickade han en video till Ron där han berättade att han såg honom som sin hjälte. Han berättade även om Israels och omvärldens tacksamhet gentemot hans insats i kriget mot Hizbollah.

Gene Simmons föddes 1949 i Haifa och hette då Chaim Witz. Efter att hans pappa, en överlevare från Förintelsen begått självmord, flyttade han och modern till New York, där han vuxit upp och blivit berömd. På 70-talet var han med och bildade Kiss. Simmons är bland annat känd för sin otroligt långa tunga och sitt polaroidfotoarkiv med brudar som han legat med.

Rons bror gifte sig för en kort tid sen och bröllopet flyttades från synagogan till sjukhusrummet, för att hans skadade broder skulle kunna närvara.

På väggen satt en stor affisch av Kiss.

http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1154525948139&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull

Idioter i vår tid

noreply@blogger.com (Simon) — Fri, 25 Aug 2006 08:26:00 +0000

"Jag överdriver inte när jag säger att det nog var det mest galna och obehagliga jag varit med om"

http://www.ungvanster.se/pressmeddelande.asp?do=visa&id=550

Detta sade Ida Gabrielsson om manifestationen för Israel, som gick under parollen:

JA TILL FRED - NEJ TILL TERROR.

Dessa är de rader jag fick ut av Ung Vänster, på DN:s chatt med Ida Gabrielsson, om Israel och på frågan varför de inte engagerar sig mot diktaturer, istället för mot lilla Israel...
- som är ungefär lika stort som Småland.

Simon:

Ida- varför handlar det mesta i Ung Vänster om hat mot Israel? När får vi se er agera mot diktaturer som Cuba, Syrien, Iran, Saudiearabien, Nordkorea och Eritrea - istället för mot Mellanösterns enda demokrati?

Ida Gabrielsson:
Det handlar inte om att hata Israel. Men Israel är långt ifrån en demokrati i alla avseenden. De har rena raslagar i vissa frågor. vi står för ett konsekvent försvarande av mänskliga rättigheter och folkrätten - oavsett vem som bryter emot dem. I Libanon lever hundratusentals människor på flykt och tusentals har dött.

Ung vänsters ordförande ljuger så att hon tror sig själv. Har Israel raslagar? Trams.
Hon säger att de "står för ett konsekvent försvarande av mänskliga rättigheter och folkrätten"

Uppenbarligen ljuger hon. Själv frågade jag Ung Vänsters vice ordförande Jonas Lindberg (i juli, kolla bloggen för att se vår debatt) om de någonsin hade skrivit någon offentlig skrift som fördömde palestinsk terrorism mot israeliska civila. Jag fick inget svar på min fråga. Istället talade han väl om kassamraketer mot israeliska kvinnor och barn i Sderot, utanför Gazaremsan:
"I proportion till den israeliska statsterrorismen mot palestinierna framstår enskilda raketattacker mot israeliska civila mål som väldigt liten."

Jag skulle vilja säga till dem:

"I proportion till hur mycket dynga och hatiska artiklar ni hasplar ur er, så framstår era hjärnceller som väldigt få till antalet"

Från den ljusa sidan

noreply@blogger.com (Simon) — Wed, 23 Aug 2006 20:09:00 +0000

I dessa mörka tider, när Israel anklagas av Amnesty International för "krigsförbrytelser", så gäller det att hitta något trevligt att prata om. Ibland måste man leta efter goda nyheter med ljus och lykta, men så är inte alltid fallet.

Det gick ganska fort att se att David Blaine var i Israel för några dagar sedan, ni vet han som försökte sätta världsrekord i att hålla andan under vattnet, efter att ha tillbringat den senaste veckan i en jätte stor vattenskål. Tyvärr har jag för mig att han misslyckades.

David Blaine åkte hur som helst till Israel för att visa de israeliska barnen från Gallilén att det finns ljus i mörkret. Han uppträdde bland annat för nya etiopiska judar som kommit till landet för inte allt för länge sedan.

En vän till David Blaine vid namn Yossi Goren (från USA) hade sett bilder på tv när israeliska barn satt hela sommaren i skyddsrum. Han såg hur de led och ville göra något roligt för dem och när han frågade David om han ville göra något tackade han ja direkt.

En annan trevlig bild är från Jewish Agencys hemsida -
där Ze'ev Bielski träffar en skadad israelisk soldat.

http://www.davidblaine.com/
http://www.jewishagency.org

Vad är det som driver er egentligen?

noreply@blogger.com (Simon) — Tue, 22 Aug 2006 09:04:00 +0000

Först var det London och Los Angeles. Sen har man demonstrerat i en rad europeiska huvudstäder till stöd för Israel.

I söndags, den 20 augusti var det Stockholms tur. Då demonstrerade omkring 1000 personer för Israels rätt att existera.
Huvudparollen var "JA TILL FRED - NEJ TILL TERROR".

Israeliska fanor vajade i vinden och skyltar med text som exempelvis -

"Enligt Hizbollah har jag ingen rätt att existera" visades upp

Med i manifestationen fanns män, kvinnor och barn. Gamla som unga.

Ändå kunde inte vissa pundare låta bli att visa sina fula trynen.

De kom i stora solglasögon, de kom med huvor och i munkjackor. De kom i armékängor och rakade skallar. En del hade palestinasjalar på sig. Andra hade Adolf Hitler som förebild.

I vanliga fall hatar de varandra, men denna dag kom de för att skrika tillsammans.
Jag pratar om kommunister och nazister och islamister.

Dessa historiens slödder. Som plötsligt blivit vänner. Förenade i kamp mot en gemensam fiende.

Nämligen judarna.. vilka annars?

"Israel möööördare.. Israel möööördare"

De skrek sig hesa. De kastade oidentifierade föremål mot den fredliga manifestationen och stenar mot polisen. Enligt uppgift hade en del av dem beväpnat sig med järnstänger.
Många av "motdemonstranterna", som pressen kallade dem - betedde sig oerhört aggressivt mot manifestationsdeltagarna. Flera av dem försökte vid upprepade tillfällen ta sig igenom polisens skyddande ring för att ge sig på människorna.

Jag kommer aldrig glömma de små barnen. Hur rädda de var. Deras skrämda små röster som grät över läskiga stämmor som ville skada dem. En liten flicka jag såg hade krupit upp i sin pappas famn och ville bara därifrån.
Det gick inte just då. Situationen var alldeles för hotfull.
Nazisterna och kommunisterna var alldeles för nära.
Det deltagarna kunde göra var att stå kvar och lita på polisen.

Efter omkring 45 minuter hade polisen totalt tröttnat på vänster-högerpacket. De gick till någon sorts anfall mot dem och man kunde se nazisterna springa samtidigt som några kommunister föll till marken. Poliserna hade hästar med sig, de var tvungna att använda sig av schäferhundar och ex antal av sina män och kvinnor för att hålla "motdemonstranterna" lugna.

De var inte ens lugna från första stund. Jag minns hur många av oss ställde sig vid barrikaderna för att överrösta deras aggressiva hatrop med judiska sånger. Gamla pensionärer stod med små israeliska flaggor och viftade trotsigt mot det andra packet. En typisk Östermalmsgubbe i 50-årsåldern med ett paraply, var så förbannad på det patetiska patrasket. Han diskuterade med polisen om han själv möjligen skulle kunna få göra ett eget utfall mot dem.
Polisen fick snällt berätta för honom att det tyvärr inte gick för sig att slå hetsiga ungdomar med paraplyer.

45 minuter senare gjorde samma polis ett gemensamt utfall tillsammans med sina kolleger. De viftade med sina batonger och fick större delen av bråkmakarna på flykt. Nio av dem greps.

Hur kunde dessa människor försöka ge sig på oss egentligen?
Hur kunde de bara ha mage att gå runt och ta kort på oss, för att identifiera oss?
Hur sviniga får man vara egentligen?

För mig är det en gåta hur man kan hota små barn, gamla överlevare från Förintelsen, ungdomar i ens egen ålder samt män och kvinnor som kunde ha varit ens egna föräldrar.

Men, så glömsk jag är. De är ju och förblir judehatare.
Hade Jesus levt idag hade de dödat även honom, han var ju också en "judejävel".

Man skulle kunna tro att dessa människor är samhällets avskrap som inte har något bättre för sig.

Tyvärr ter sig inte verkligheten så. Enligt uppgift var några av de hotfulla Andreas Malm, redaktör från tidningen Arbetaren och ung vänsters ordförande Ida Gabrielsson.

Kanske inte så konstigt att de är så högljudda och hatiska ändå, med tanke på Vänsterpartiets nuvarande läge:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2390&a=566889

Kanske är det inte så konstigt att de är så förbannade, när mycket av det de säger sig skrika för, är de civila som nu senast ska ha dödats i Libanon. I medierna talas det omkring 1000 döda civila. Notera då att Hizbollah inte sagt sig ha förlorat en enda krigare.
Den israeliska armén däremot, har genom kriget dödat omkring 500 av Hizbollahs soldater, som gärna burit civila kläder medan de stridit mot den israeliska armén.
Den som inte förstår att många av de så kallade "civila" egentligen tillhörde Hizbollah och den iranska armén, är dummare än tåget.

Här är ett trevligt kollage av bilder och kommentarer, som visar att "Israelkritikerna" (läs Israelhatare och sånt patrask som försökte störa den fredliga manifestationen)
- bör hålla väldigt tyst, för att inte ertappas som några av historiens största lögnare.
Rättare sagt, är de redan några av historiens största lögnare.

Bilderna visar hur olika medier och Hizbollah försökt få kriget att se blodigare än det egentligen varit:

http://www.aish.com/movies/PhotoFraud.asp

Så slutligen,
- Hur kan dessa samhällets avskrap, som kommit så ohyggligt mycket längre än de borde ha gjort, hata judar och Israel så mycket?

Kommer ni någonsin att få nog?

Bilderna ni aldrig fick se

noreply@blogger.com (Simon) — Tue, 15 Aug 2006 11:13:00 +0000

Bilderna föreställer, som ni ser, israeliska soldater som träffar palestinier.

Bilder som dessa används aldrig av våra vanliga massmedier, de har helt enkelt inget intresse av att visa dem.

Varför, kan man ju fråga sig?

Ibland är verkligheten inte så grym och så svartvit som medier som CNN, BBC, DN, SVD, Expressen och Aftonbladet vill göra gällande.

Varför är det inte intressant att en israelisk soldat hjälper en gammal palestinsk man över en vägspärr?

Varför är det inte roligt att se en liten palestinsk pojke hälsa på en glad israelisk soldat?

Varför är det inte heller intressant med en lek mellan en israelisk soldat och en annan palestinsk pojke?

Svaren är med största sannolikhet att journalisterna inte anser bilderna ha något större medievärde .
Omvärlden önskar sig blod, konflikt och död.
Därför visar de hellre upp en bild föreställande av hat och våld.

Fredsförfattarens son är död

noreply@blogger.com (Simon) — Mon, 14 Aug 2006 13:19:00 +0000

Igår dödades David Grossmans son, Uri Grossman i Libanon.
Han dog i strid med Hizbollah, då hans pansarvagn beskjöts med antitankvapen i byn Hirbat Kasif.

David Grossman är en av Israels mest kända författare. Hans böcker har översatts från hebreiska till ett 20-tal andra språk och hans böcker har sålts i miljoner exemplar.
Grossman är inte bara författare, utan även en känd fredsaktivist.
Senast i torsdags, den 10/08, demonstrerade han tillsammans med Amoz Oz och AB. Yeshoah mot kriget i Libanon.

Till en början var David Grossman för insatsen i Libanon. Men allt eftersom tiden gick, blev han mer och mer frustrerad över rapporter om döda civila i landet.
Efter en månads tid ansåg han att det hållit på för länge.

Igår ringde Uri för sista gången till sina föräldrar och förklarade sin glädje över den kommande vapenvilan. Hans föräldrar och vänner beskrev honom som en ung man med humor och glädje.
Under det sista samtalet med sin pappa sade han att han skulle komma hem till nästa shabbatmiddag hemma i Mevasseret Zion och att han såg fram emot att se sin familj igen.

Tyvärr skulle han aldrig att få se sin familj igen.

Uri Grossman skulle ha avslutat lumpen nu i november.
Efter det hade han planerat att resa runt i världen, som många israeliska ungdomar gör efter armétjänstgöringen.

Uri älskade teater och hade planerat att söka till teaterutbildning efter sin långa resa.

Men det blev aldrig så.

Uri fick inte ens fylla 21 år.
Hans födelsedag skulle ha varit den 27 augusti, om mindre än två veckor.

Må han vila i frid.

Lyssna inte på världen

noreply@blogger.com (Simon) — Fri, 11 Aug 2006 11:12:00 +0000

Dagens värld, är inte den bästa om man är jude.
Den är kanske inte den bästa av världar för icke omskurna heller.
Med tanke på allt skit som händer överallt.

Några trista exempel är:

Etnisk rensning i Darfur, tusentals har mördats och våldtagits i år, Marockos ockupation av Västsahara fortsätter, krig i Libanon, en miljon flyktingar inom landet, mer än 300 000 israeler på flykt inom Israel, antisemitismen är på framfart över hela världen, ingen säger ett knyst om Kinas ockupation av Tibet och behandling av Östturkestan - ett garanterat bortglömt område.

- Men allt är inte åt fanders.

Ett trevligt exempel är:

Att Fidel Castro kanske sjunger på sista valsen.
Har vi tur trillar han av pinn innan helgen är slut.
Ett demokratiskt Cuba vore fett nice, även för oss som är omskurna. Låt oss hoppas på ett fritt och demokratiskt Cuba.
På Cuba lever föresten omkring 7000 judar, för den som inte visste det.

Men, det var inte det som jag tänkte säga dagen till ära.
Jag vill faktiskt slå ett slag för musiken. Om man inte just nu orkar med denna grymma värld vi lever i, ta en paus och lyssna på lite musik av Idan Raichel, hans blandningar av musik israelisk och etiopisk musik är underbar.
Jag ska i alla fall lyssna.

Vad tänker du göra?

De bästa låtarna som går att lyssna på internet är, enligt min åsikt:

Mikol ha'ahavot
Milim yafot me'ele
Mi'ma maakim

http://idanraichelproject.com/en/video.htm <-- Lyssna och njut!

Sverige 1939-2006 - 67 years of shit

noreply@blogger.com (Simon) — Tue, 08 Aug 2006 18:51:00 +0000

- Vad fasen har de här ostarna med artikeln att göra?

Under hela andra världskriget var Sverige relativt passivt.
Man förklarade sig neutralt och stod inte på någons sida.
Låt vara att Sverige på den tiden sålde järnmalm till Nazityskland, till mycket förmånliga priser, lät tåg med tyska soldater färdas genom Sverige för vidare transport till vår ockuperade granne Norge. Till råga på det utfodrades de tyska Wehrmachtsoldaterna med pannkakor och sylt.

Våra övriga nordiska grannar, Danmark och Finland var också ockuperade. De såg på hur Sverige svek dem och påstod sig vara neutrala.

Idag påstår sig Sverige fortfarande vara neutralt och på samma gång demokratiskt. Vår älskade ledare Göran Persson har bland annat berömt Kina för "dess stabilitet" och beskrivit Mellanösternkonflikten som:
"att en stor och stark kille går och slår en liten och svag kille rakt på truten".

Han svarade på frågan om vilken sorts ost han och Fredrik Reinfeldt var och svaret blev:

Fredrik Reinfeldt: "som en mjäkig cammenbert"
Om sig själv: "som en Västerbottenost, stark och god"

Sveriges folkvalde ledare visar på gränslös kunskap om demokrati, diplomati och ostar.

När Israel grep palestinska såkallade "ministrar och parlamentariker", i slutet av juni, dessa män var sedan länge efterlysta för terroristbrott. Persson sade då:

"Israel har begått en handling som inte går att försvara. Den är oproportionerlig i relation till den åtgärd som palestinierna stod för" (dödade två soldater inne i Israel och kidnappade den 19-årige soldaten Gilad Shalit)
"Att gå in och ta delar av en regering och parlamentsledamöter är inte förenligt med folkrätten."
TT skrev till sist: "statsministern säger att det är svårt att begripa hur israelerna har resonerat"......

Till låt mig förresten ställa frågan,
- Hur resonerade Persson själv, när han åkte på officiellt statsbesök till diktaturen Nordkorea?

....SSU:s ordförande, fyllekajan och boxaren Anna Sjödin var vid den tidpunkten snabb med ett svar på Israels arresterande av dessa terrorister:

Pinsam svensk utrikespolitik - Ställ Israel inför rätta!

Forts: http://www.ssu.se/index.php?p=2&a=2048

Vad hände i Sverige när det krigades vilt kring dess gränser under 2:a världskriget?

http://bubblare.se/sveriges_krig_enligt_finnar/

Därför tycker jag att finnarna som gjort det här humorprogrammet, har träffat helt rätt.

Så resonerar vi i Sverige - igår, idag och imorgon.

Fakta

noreply@blogger.com (Simon) — Mon, 07 Aug 2006 10:52:00 +0000

Tycker att teckningen säger mer än en hel text.

Därför skriver jag ingen kommentar.

Den fantastiske tecknaren heter Gary Varvel och fler av hans teckningar går att finna här:

http://newsblaze.com/cartoon/newsblaze

En bild säger mer än tusen ord

noreply@blogger.com (Simon) — Sun, 06 Aug 2006 22:59:00 +0000

En pyrande känga från en israelisk soldat ligger framför ett fallet träd och en utbränd bil.

Söndagen den 6 augusti blev en svart dag då 12 israeliska reservister dödades i Kfar Giladi.

Samma dag sade sig Syrien var berett på regionalt krig, ifall man skulle bli anfallna på något sätt - oavsätt om det vore genom luften, vattnet eller på något annat sätt, så kommer regimen gå in i kriget.

Ett krig med Syrien är inget som Israel skulle önska. Syrien, för sin del, skulle dessutom råka på svåra förluster och få råpisk av den israeliska armén, som skulle ha betydligt lättare att strida mot de syriska trupperna, än mot Hizbollahrörelsen i Libanon.

Syrien må än så länge trivas med att hjälpa Hizbollah och skrika slagord, samt att skydda rörelens ledare, (som enligt uppgift flytt till Damaskus, modigt hasse nasse!) men det alla fruktar är att de skulle vara så dumdristiga att de ger sig in i leken.